Vi är för bortskämda

Positiva människor säger att det inte finns något ont som inte har något gott med sig. Ibland kan det dock vara svårt att se något som helst gott i en situation som på alla sätt verkar eländig. Men en stor tragedi kan kanske åtminstone ge vissa viktiga insikter.

Under fastan väljer många att äta mindre portioner och kanske framför allt att inte äta lika lyxig och delikat mat. Förutom de fördelar fastan (om det nu rör sig om mat eller något annat) kan ge i form av att det man avstår från kan öppna upp för mer plats åt Gud och, som påven skriver i sitt fastebrev hjälpa oss i kampen mot synden, kan det även (om vi nu åter utgår från just mat) bidra till en större solidaritet med de som ständigt lider hungersnöd och som är beredda att gå över lik för att få det många svenskar utan vidare slänger i soptunnan(!).

Just det har jag tänkt på mycket den senaste tiden - att så många i det här landet utan vidare kastar mat. Om man kokat för mycket potatis slänger man de 2 potatisar man kokat för mycket, om man man kokat för mycket grönsaker, ris eller pasta lika så. Bröd som inte är tillräckligt färskt åker genast i soptunnan etc.

Jag tror att dessa tendenser är rätt typiska för den mentalitet som har brett ut sig i vårt land. En mentalitet som, pga vi haft det så materiellt bra, gett upphov till att vi också blivit fruktansvärt bortskämda och även kaxiga. Vi kan inte föreställa oss vad det innebär att ständigt få skämpa med hunger. Så det som i sig är bra kan också bidra till något dåligt. Och på samma sätt kan antagligen det som egentligen är dåligt (i detta fall att inte ha det så materiellt bra) bidra till något bra (att vi börjar respektera maten och att vi blir mer ödmjuka). Kanske vore det alltså riktigt bra för svenskar att få prova på att leva lite mer fattigt? Som jag spekulerade kring i början av mitt inlägg kan ju kanske dåliga omständigheter ge vissa viktiga insikter. Om man under fastan minskar sina potioner och ibland frivilligt skämpar mot sin hunger, kan man åtminstone få en liten möjlighet att öka sin förståelse för det lidande som är vardag för en stor del av jordens befolkning.

Och då måste man åter igen fråga sig: Varför hålla på och slänga mat? Varför inte dagen efter gör klyftpotatis i ugnen eller gott knaprigt ris av det som blivit över? Om nu brödet verkligen blivit dåligt: Varför inte ge det till fåglarna? Varför inte koka ost av utgången fil? Ja, om man bara vill kan man komma på mycket bra saker man kan göra istället för att kasta mat.

Hur ser ni på detta? Anser ni som jag att det är helt felaktigt eller att det inte spelar någon roll?

ledsam nyhet

Fick precis via Dagen reda på att pastorparet Håkan och Gunilla Gniste blivit svårt brännskadade i samband med en villabrand. Exakt hur allvarligt läget är går dock inte att utläsa av artikeln.

Eftersom Gunilla Gniste är min fd lärare och en person jag för övrigt pratat mycket med, berörde självfallet nyheten mig alldeles extra. Jag vet att Gunilla och Håkan är väldigt bra människor, som gör mycket gott; så låt oss be för dem och för deras anhöriga!

äkta kärlek

Bra filmer med katolsk anknytning

Blev utmanad av Teija, som i sin tur blev utmanad av Katolik i Sverige, att nämna tre favoritfilmer med katolsk anknytning. Tyvärr var min absoluta favorit "Karol - The Man Who Became Pope" redan tagen. Men det finns ju fler bra, (även om jag tyvärr inte vet allt för många genuint katolska filmer och därför gladeligen tar emot de tips som andra bloggare ger) särskilt följande:


Dekalogen
Krzysztof Kieślowski mästerverk, där han i en serie på 10 filmer (ca 1 h långa vardera), skildrar de 10 budorden och vad det kan innebära rent konkret i modern tid. Vissa tror att Kieślowski skulle ha varit ateist, något som inte stämmer. Även om han inte var praktiserande katolik hade han kristna värderingar. Tycker absolut att man kan räkna med Dekalogen som filmer med katolsk anknytning - att vara god katolik innebär ju att eftersträva att här och nu göra goda gärningar, och för att göra det har vi tio Guds bud att se till.

En av de bästa i serien är Dekalog 5 - du skall icke dräpa (i Sverige välkänd som den förlängda versionen "en liten film om konsten att döda"). Lägger upp hela den filmen på bloggen då jag inte hittat någon bra trailer.

Del 1


Del 2


Del 3


Del 4


Del 5


Del 6



The Passion Of The Christ
En av de 10 bästa filmerna jag har sett. Mycket välgjord och gripande. Tror att den har påverkat min atityd positivt. Så välkänd att jag inte tror jag behöver berätta mer om den.



Exorcisten
Ja, Exorcisten, med Max von Sydow i en av huvudrollena är verkligen en kvalitetsfilm. Intressant film där jag upplever att temat behandlas på ett hyfsat seriöst sätt. Vad jag har förstått bygger den i princip på en verklig händelse även om inte alla detaljer är det samma. Kanske i Sverige i synnerhet är exorcism - även i katolska kretsar - ett tabubelagt ämne. Men den ondes bästa knep är ju att få oss att tro att han inte finns.



Jag utmanar Symeon, Johanna G och Jacob.

What a surprise!

Att försköna altaret

Att det sedan faktiskt finns folk som föredrar (för att de tycker att det faktiskt var vackrare eller för att altaret helst inte skall vara så särskilt fint?) hur det såg ut i debuten är något av en gåta för mig...

Förtroende för svenska kyrkan?

Sex av tio ungdomar har inget eller litet förtroende för Svenska kyrkan. Svenska kyrkan hamnar på första plats bland de organisationer för vilka ungdomarna har lägst förtroende.

För egen del kan jag ju konstatera att om jag fick göra en motsvarande hade svenska kyrkan knappast kommit bland de högst upp på listan...

Resultatet skulle alltså enligt min mening kunna tolkas även positivt. Jag har i alla fall full förståelse för att en organisation som för tillfället verkar ha som en av sina viktigaste frågor att vara politiskt korrekt, inte kan ge något förtroendeingivande intryck i längden. För vad är det egentligen man då har förtroende för, som inte verkar stå för någonting längre? Måste inte det vara något intetsägande som vare sig väcker förtroende eller intresse?

Att svenska kyrkan sedan kan erbjuda enskilda människor givande samtal och själavård har jag ingen anledning att betvivla, och det är inte där mitt förtroende för dem är så lågt. Det är för deras officiella hållning och hur deras ledare som får komma till tal agerar. Och hur detta ser ut måste ändå ses som en vettig grund när man gör en bedömning.

Jag tror däremot att en organisation som vågar sticka ut och som faktiska har vissa absoluta åsikter oberoende av vad samhället för övrigt har också har förutsättning att vinna förtroende - även hos de som inte delar åsikterna. Att Katolska Kyrkan har denna klara och ofta politiskt inkorrekta hållning var i alla fall något som för mig starkt bidrog till mitt ökade intresse för Henne. Och jag tycker det är rimligt att antaga att bristen på detta hos svenska kyrkan faktiskt kan vara en bidragande orsak till det låga förtroendet för dem.

Hade dock varit väldigt intressant att se hur förtroendet för Katolska Kyrkan hade sett ut i jämförelse med svenska kyrkan...

Lejon på audiens hos påven

Tyckte det här var rätt kul;-)

exkommunikation av SSPX-biskopar nu hävd

Mer information på svenska kommer inom kort gå att läsa hos Dantes.

Jag är inte alls så insatt i vad detta kommer innebära, och har säkert delvis redan uttalat mig för skarpt här på bloggen. Men samtidigt som jag ämnat vara tydlig med min kritik av SSPX i vissa punkter, tycker jag de har blivit väldigt orättvist behandlade, dels av seriösa kristna och dels av svenska journalister.

De mest intoleranta här i världen

Islamister bränner docka av påven 2006

Homosexförespråkare bränner bild på påven 2007

Ja, vilka är det egentligen som inte kan tolerera att det finns människor som tycker annorlunda än de själva?